Hur ser den finländska skolan ut i framtiden?

Förra veckan ordnade Osaava (Kunnig) projektet i Karleby ett seminarium om skolan i framtiden (Koulu tulevaisuudessa). Under seminariet diskuterades och debatterades bl.a. om hur skolan ser ut i framtiden, kommer vi att drivas till framtiden eller kan skolan påverka i vilken riktning vi går samt hur påverkar dagens beslut skolans utveckling och framtid?

Den mest givande föreläsaren tycker jag att var Pasi Sahlberg från CIMO. På basen av publikens kommentarer verkade de flesta vara av samma åsikt. Sahlberg började med att ta upp tre aspekter som han tycker att bidragit till det finländska skolsystemets framgång och orsakerna till att vi gjort så bra resultat i PISA-testen. Som första nämnde han att vi haft en klar vision då vi byggt upp vårt skolsystem. Den andra är att vi varit öppna för att lära oss av andra och frågat hur andra länder gjort. Som tredje aspekt nämnde han att vi vågat gå vår egen väg, vågat göra saker på ett annat sätt och vågat tro på vår egen sak.

Eftersom seminariets tema var framtidens skola, tog Sahlberg naturligtvis också upp utvecklingen av vårt skolsystem och hur det kommer att se ut i framtiden. Varken Sahlberg eller någon av de övriga föreläsarna hade några färdiga svar för detta. Sahlberg påminde om att utländska gäster ofta är intresserade av vårt skolsystem och vill veta hur vi gör här i Finland. Men sällan brukar de fråga oss vad vi skall göra till följande, vad är det följande steget? Det skulle vara bra för oss att få den frågan ibland, den skulle tvinga oss att fundera på saken. Det är alltför lätt att fortsätta på samma sätt eftersom vi är så framgångsrika just nu. Men det räcker ju inte i längden. Det viktiga som Sahlberg tog upp var att utvecklingen av våra skolor kräver att man vågar göra större förändringar, för innovationer måste vi våga ta större steg. Innovationer uppkommer inte om man fortsätter arbeta på det gamla sättet man alltid gjort eller om man bara tar små små steg i taget.

När vi talar om innovationer i skolvärlden handlar det ofta om teknologi, speciellt för oss som arbetar med dessa utvecklingsprojekt och olika IKT lösningar. Men Sahlberg tog också upp något annat viktigt: elevernas delaktighet, attityduppfostran och elevernas egna styrkor. Med det sistnämnda menade han att skolan borde lära eleverna att hitta sina egna styrkor, det som de är bra på och lära dem att lyfta fram det och använda det till godo. Alla kan vi inte vara bra på allt, men alla är ju bra på något och då det gäller bara att stöda eleven i att hitta denna styrka.

Piditkö artikkelista?