På lördagen 13.10 är det nationella dagen för misslyckanden, www.epaonnistumisenpaiva.fi. Manifestet på webbsidan börjar (egen översättning):

”Om du inte har misslyckats, har du inte försökt göra något nytt.

Den finländska kulturen har varken godkänt eller uppskattat misslyckanden. Att bli bestraffad för misstag och bli stämplad leder till rädsla för att misslyckas och undvikande av risktagande. Med att göra säkra val förlorar människan ofta möjligheten att uppleva nya saker, utvecklas och uppfylla sina drömmar.

Det är ett konstaterat faktum är att misslyckandet är ett av det centralaste för framgång i livets varje delområden. Misslyckandet är framför allt en inlärningsupplevelse och lärdomen av det är en oersättlig resurs.”

Det samma gäller utvecklingsprojekten i skolorna. I projekten misslyckas man också ibland. Även ett helt projekt kan misslyckas. Men vi kan alla lära oss av dessa misslyckanden om vi delar med oss av erfarenheterna. Projektens skyldighet är ju att sprida goda modeller som uppkommer i projekten. Vi gör det för att alla inte behöver uppfinna hjulet en gång till. På samma sätt borde vi också sprida erfarenheter om projektens misslyckanden. Så att andra inte behöver uppfinna en gång till hjulet som inte går att använda, ett hjul som inte rullar. Här gäller det ju för finansiären också att godkänna misslyckanden och ta det misslyckade projektet som en lärdom. Ett misslyckande som både projekt-genomföraren som misslyckats kan ha nytta av i sitt följande utvecklingsprojekt och som övriga projektaktörer som finansieras i framtiden kan ha en nytta av.

Kom därför ihåg att också dokumentera utvecklingsprojektens misslyckanden, berätta om erfarenheterna i projektens bloggar och ta upp saken då slutrapporterna görs.