Förra veckans projektträffar i Vasa (20.11) och Helsingfors (22.11) bevisade igen att dessa träffar är en ypperlig chans för projektaktörerna att träffas och att projektträffarna därigenom är en central del av koordineringsverksamheten. Under diskussionerna på båda orterna kom det fram att projekten vill samarbeta och att man deltar i dessa träffar både för att höra vad som är aktuellt i de övriga skolorna och för att hitta nya samarbetspartners. De flesta ansåg att det är viktigt att träffas ansikte mot ansikte för att skapa den första kontakten, men att samarbetet kan därefter bra fortsätta virtuellt.

I Vasa ordnades projektträffen på Vasa övningsskola och vi hade ca 40 deltagare som representerade 26 olika utvecklingsprojekt i de österbottniska skolorna. Under förmiddagen arbetade deltagarna i grupper enligt skolstadierna (lågstadium, högstadium och gymnasium) och innan lunchen samlades alla i auditoriet för att sammanfatta och presentera resultaten av gruppdiskussionerna. För eftermiddagen fylldes auditoriet ytterligare med ett tjugotal unga lärarstuderande samt övrig undervisningspersonal främst från Vasa trakten. Vi var nästan 90 personer som fick ta del av Lars Vaviks föreläsning om IKT:ns roll i skolan. För den som är intresserad av att höra föreläsningen efteråt, så finns den på DiDiDi:s webbsida.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Två dagar senare ordnades projektträffen i Helsingfors på Mediacentralen. Deltagarantalet var mindre i Södra Finland med 12 deltagare som representerade 13 olika projekt. I Helsingfors hade vi även på plats Kristian Smedlund från UBS, som aktivt brukar delta i dessa träffar för få möjligheten att personligen träffa aktörerna som arbetar inom utvecklingsprojekten som UBS finansierar. Fastän deltagarantalet var betydligt mindre i Helsingfors ville tiden som var reserverad på förmiddagen för projektpresentationer och diskussioner ändå inte räcka till och jag var tvungen att avsluta diskussionen i mitten då lunchen närmade sig. De intressanta samtalsämnena fortsatte dock under lunchpausen och under eftermiddagen fick vi sedan lyssna på Tarmo Toikkanen som berättade om upphovsrätt. Toikkanens presentation hittas via länken. Under dagens lopp var det en del som bytte kontaktuppgifter för att kunna vara i kontakt med varandra efteråt – det är alltid en glädje att notera detta under projektträffarna!

 

 

 

 

 

 

 

Vad diskuterades då under projektträffarna? Jag gav grupperna bl.a. följande diskussionsteman och frågor att ta ställning till: Hur skall vi hitta synergieffekter mellan projekten? Hur skall vi få till stånd ett ökat samarbete projekten/skolor/kommuner emellan? Hur kunde rapporteringen och spridningen av projektresultaten förbättras och underlättas? Vilka olika kanaler kunde man använda för att sprida projektresultat?

Med tanke på synergieffekter och ett ökat samarbete så var alla eniga om det som ovan redan konstaterats: dessa projektträffar för Svenskfinland är viktiga. De ger möjlighet att träffas, diskutera, ta del av erfarenheter, ställa frågor till varandra och lösa problem tillsammans. För att öka på informationsspridningen gavs som konkret uppmaning att undervisningspersonalen borde besöka varandras skolor oftare för att lära sig av olika utvecklingsprojekt och verksamhetsmodeller. Vidare konstaterades att informationsspridningen redan i den enskilda skolan har ofta brister, d.v.s. det händer allt för ofta att inte ens alla lärare i den egna skolan är medvetna om de goda modeller som arbetas fram i projekten. Utvecklingsarbetet hänger ofta på enskilda eldsjälar i respektive skola och detta arbete upplevs många gånger ensamt och tungt. Under Helsingfors träffen konstaterades att här har småa skolorna den fördelen att informationsspridningen sker lättare inom dem och t.ex. Johanna Sandlin från Hangö gymnasium berättade att hon upplevt att hennes iver för användningen av IKT i undervisningen spridit sig lätt till de övriga lärarna i skolan. Informationsspridningen inom de större skolorna och mellan de olika skolorna i stora städer som Helsingfors igen sker naturligtvis betydligt långsammare.

Någon konstaterade i Helsingfors att vi i Svenskfinland borde i vissa fall ta exempel av den finska sidan och hur de genomför olika utvecklingsprojekt. Trots att de brukar använda mycket tid för planering, diskussioner, styrgruppsarbete och ha större projektorganisationer och mera hierarkiskt beslutsfattande, tenderar deras projekt ändå vara välplanerade och i slutändan ha en större effekt. I Svenskfinland igen är det inte ovanligt att ett projekt är beroende av en enda person, vilket gör projektet ytterst sårbart. En människa ensam har också svårt att åstadkomma lika mycket som då en större grupp samarbetar. I Vasa diskuterades även behovet av ett ökat samarbete kommuner emellan. Det t.o.m. lades fram idén om att UBS endast skulle finansiera projekt där åtminstone två kommuner är involverade. Här efterfrågades även tydligare riktlinjer av UBS, d.v.s. vartåt vill UBS att skolorna skall gå och vad bör skolorna satsa på, hurdant samarbete önskar UBS av det kommunöverskridande samarbetet?

Avslutningsvis kan konstateras att vi har en hel del arbete kvar med att sprida projektens goda modeller, både på gräsrotsnivån i den enskilda skolan men också på regional och nationell nivå. Projektträffarna är en bra start och de har uppskattats på fältet. Förhoppningsvis fortsätter projektträffarna ännu efter att koordineringsprojektet tar slut i december 2013.